Ungdomsmottagningen

Har nu besökt en kurator på UM två gånger, senast imorse. Det känns bra, men konstigt. Jag har så mycket att säga, så mycket funderingar jag bara vill få ut. Men det låser sig inom mig. Det är för mycket.

Panikångesten fortsätter, tillsammans med den allmänna ångesten (som ändå kan kontrolleras och tryckas undan till viss del).

Helgen har spenderats med min pojke och en gemensam vän, samt några andra okända (betydligt yngre och betydligt jobbigare) småkillar. Även alkohol och röka. Det är ju helt okej, trots ångest över folk och sådär.

Idag åkte min pojke hem, men jag sticker till honom och stannar över bara för jag kan. Han är min safety, mitt lugnande medel, min sprit som får det att snurra i huvudet minus bakfyllan.

Idag har jag fått komplimanger om min kropp och speciellt rumpan av flera killkompisar i klassen. "Självkänsloövningar" kallades det. Även om jag blev glad och sådär, så är det ändå så jävla fel för man ska väl inte bara kunna ge komplimanger om en tjejs kropp för att få henne att känna sig som en bra människa? När de kom till personligheten sa en kille "du är sexig" HALLÅ 1. Sexig är inget personlighetsdrag???? Och 2. Har du ens kollat på mig idag, osminkad, knullstank och oborstat hår (vad är fel på honom??). Och nej, läraren bara log och sa inget emot det.

Idag är jag mest trött pga sömnbrist, och en aning ångestig pga livet. Haha fuck allt.

Kommentera här: