Now you're going crazy
På onsdag ska jag till kuratorn på umo. Känner mest att jag antingen kommer få för mycket ångest och ljuga att jag mår bra, eller bryta ihop totalt. Det får gå som det går.
Om åtta månader ska jag på utredning för aspbergers syndrom. Det blir nog bra.
Min pojke har problem, det hände en grej idag och nu vet jag inte vad som händer. Inte mellan oss två såklart, jag stöttar honom trots detta men det är jobbigt för honom. Det kommer lösa sig på något sätt.
Mina sår på armen är infekterade som fan och det gör jävligt ont, men jag tvättar dem och har bandage.
Alla höga ljud får mig att må illa, kan inte andas. Kan inte alla bara hålla käften?
skriven
Känner smärtan genom dina ord. Det är tungt men glöm inte att fortsätta kämpa. Hoppas utredningen för något bra med sig. Jag har också gjort en neuropsykiatrisk utredning.