Now you're going crazy

Och allt gör ont. Jag vaknade upp i söndags, fem dagar sedan nu. Jag kände bara tomhet. Ingenting spelar någon roll. Jag bryr mig inte om någonting. Hela min själ gör ont. Känslan har hållt i sig hela veckan. Ångest ångest ångest följs av tomhet tomhet tomhet som följs av ännu mer ångest. Det enda jag bryr mig om är mina närmsta vänner och min pojkvän. Inget annat gör mig ens lite glad. Cigaretter och alkohol möjligtvis, men det är inte riktig glädje. Jag är glad att veckan är över och jag får somna i min pojkes famn inatt. Hade inte klarat många fler dagar.

På onsdag ska jag till kuratorn på umo. Känner mest att jag antingen kommer få för mycket ångest och ljuga att jag mår bra, eller bryta ihop totalt. Det får gå som det går.

Om åtta månader ska jag på utredning för aspbergers syndrom. Det blir nog bra.

Min pojke har problem, det hände en grej idag och nu vet jag inte vad som händer. Inte mellan oss två såklart, jag stöttar honom trots detta men det är jobbigt för honom. Det kommer lösa sig på något sätt.

Mina sår på armen är infekterade som fan och det gör jävligt ont, men jag tvättar dem och har bandage.


Alla höga ljud får mig att må illa, kan inte andas. Kan inte alla bara hålla käften?

Kommentarer:

1 Fult:

skriven

Känner smärtan genom dina ord. Det är tungt men glöm inte att fortsätta kämpa. Hoppas utredningen för något bra med sig. Jag har också gjort en neuropsykiatrisk utredning.

Svar: Tack, jag ska verkligen försöka. Det finns mycket fint här i livet, även om man inte alltid kan se det. :)
seglabort.blogg.se

2 Daniella 🌙:

skriven

vågar du gå till läkare med infekterade såren? <3

Svar: Nej, är rädd att jag ska få frågor om vad jag gjort och mina föräldrar får reda på det osv... Vill inte ha mer sådana problem. <3
seglabort.blogg.se

Kommentera här: