Full fokus

Behöver knark och alkohol. Och min pojke. Skola 8-17 med endast matematik hela dagen idag. Ångest hela förmiddagen och stormade ut från matsalen efter ett par tuggor, så mycket ljud, så mycket ångest. Skrapande stolar, skrattande elever, prat som blandas till ett enda mummel som bara blir högre och högre, det skär i mina öron och hela min kropp gör ont. Jag klarar inte sådant. Började få svårt att andas, men efter att ha gått en promenad i kylan med min fina kompis och han lugnat ner mig, så var det okej igen.

Börjar bli förkyld. Det suger.

Skolfoto imorgon. Ångest över att man måste vara snygg och att alla ska glo när man tar enskilda fotografier.

Jag saknar min pojke så otroligt mycket, det gör nästan ont. Älskar honom bara mer och mer för varje dag. Och jag vet det låter cheesy men jag tror verkligen att han och jag har något speciellt, och att det kommer hålla länge. Jag älskar honom mer än någonting annat, och ändå har vi bara känt varandra i knappt tre månader. Han är mitt allt.

Och jag har fått en så otroligt fin vän, en pojke på arton år som är galen och gillar att prata och skoja om sex lika mycket som jag gör. Trots att vi skrattar tills vi inte kan andas varje dag, så kan vi också prata allvar och han har lidit av depression och ångest, och vill bara hjälpa mig. Det är så fint, och jag är glad att man kan klicka med en person bara sådär. Min älskade pojkvän diggar denna nya vän också, vilket bara gör allt hundra gånger bättre.

Jag ska nog fixa livet. Det finns alltid någon som stöttar en och man är aldrig helt ensam. Allt löser sig.

Kommentera här: