And if I tremble at the sight of you, it's not because I'm cold.

Hur kan någon bara göra allt så mycket bättre bara genom ett telefonsamtal? Jag har varit så osäker på allt de senaste dagarna och totalt känslolös för min pojke. Vi pratade nyss och jag är fylld av värme igen. "Jag tänker dagligen på självmord, men det som får mig att fortsätta kämpa är att ha kvar dig. Jag kämpar för din skull. Jag älskar dig." Var bland det finaste någon sagt på länge. Hans röst, hans skratt, det är som medicin för mig. Jag vet att "people are never medicine", men för tillfället har jag någonting som får mitt hjärta att mjukna, min ångest att dämpas, mina ögon att glittra. 

Imorgon får jag äntligen vara i hans varma famn, känna hans mjuka läppar mot mina, känna mig trygg, omtyckt.

Deep in the still of the night, I hear your voice in the dark.
It fills the empty spaces taking over my broken heart.
You give me strength to go on. You rescue me from the pain.
I'm crazy for you 'cause your love kept me from going insane.
You stole my heart with one kiss. Embraced my soul with your lips,
And I'm forever grateful.
 
(If I tremble - Front porch step)

Kommentera här: