seglabort.blogg.se

Det enda positiva är att min pojkvän älskar mig. Han sa att han älskar mig över allt annat, och att jag är den enda som får honom att må bättre. Trots att vi känt varandra i bara två veckor. Men jag älskar honom lika mycket. Det är helt galet, men min kärlek för honom är större än någon jag haft förut. Han är deprimerad och suicidal, jag är en enda klump av ångest, men vi räddar varandra. Vi kommer ta oss igenom allt. Han får komma hem till mig istället under dessa veckorna. Det kommer lösa sig.

Jag ska försöka att bara ta mig igenom mitt straff. Jag förstår varför jag fått det. Men det känns fortfarande hemskt. Hatar att vara hemma och hatar att vara ensam, så det är verkligen det värsta som finns just nu.

Men jag ska jobba 7-8 timmar om dagen mån-fre, sen kan jag åka till gymmet, gå på promenader, skriva, läsa, kolla på film, lyssna på musik, någon kompis kan säkert hälsa på iblanf och min pojke får också komma hit, jag kan åka till stallet ibland. Fokusera på mig själv ett tag, det kanske blir bra. Kommer vara mycket begränsat med rökning och antagligen ingen alkohol alls, men det är väl bara bra. Under de senaste 4-5 månaderna har jag inte varit nykter mer än 4 dagar i sträck, oftast druckit varje dag i flera veckor. Jag vet inte varför, men det är väl all ångesten.

Jag kan ta mig igenom detta. Det gäller bara att ta en dag i sänder, så löser det sig på något vis. Räknar ner timmarna tills mitt utegångsförbud upphör. 578 timmar och 6 minuter kvar.