Do you hear the storm out there? I wish it would blow the whole town away.
I några månader nu har jag mått bättre än någonsin förr i hela mitt liv. Vissa dagar har jag dock känt av den där gnagande lilla känslan i magen. Nu är det sommar. Alla rutiner bröts. Allt känns som totalt kaos och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Hemma orkar jag inte vara, skrik bråk elaka kommentarer, nej tack. Ensamhet är det värsta som existerar, men det är svårt att tvinga folk att vara med en varje dag. Nätterna är värst, jag är så trött men jag kan inte sova när ångesten tar över och nästan dränker mig. Jag mår bara bra och är ångestfri när jag sover tätt intill min fina pojkvän. Han räddar mig så otroligt mycket, trots att han inte vet om det. Helst av allt vill jag bara fly långt långt bort med honom. Kanske inte ens långt bort, bara jag får komma bort från denna jävla byhåla och bo i staden han bor i också. Det spelar ingen roll, bara jag får komma hemifrån och vara med min pojke.
Maten går inte heller så bra längre. Ätit enorma mängder i månader nu, jag skojar inte när jag säger 3-4000 kalorier nästan varje dag. Men inte har jag gått upp i vikt ett enda dugg. Märkligt må jag säga. Men nu, de sista veckorna, så har jag knappt kunna äta alls. Jag är inte hungrig, inte sugen, får bara ångest efteråt. Ingen märker något. Jag väger 63 kilogram till mina 175 cm. Det är ju perfekt enligt många. Ärligt talat, jag älskar min kropp nu. Stor rumpa och ben, (får ofta komplimanger om både benen och rumpan, vilket är najs). Brösten kan väl gärna bli större men vet att om de ska bli det måste jag gå upp massor i vikt. Ändå vill jag gå ner i vikt. Kan inte kroppen vara likadan (lite smalare armar, en aning smalare lår och plattare mage bara) och ändå gå ner i vikt. Kontrollbehov hejhej. Om jag går ner till 60 kg är det nog perfekt. Orkar inte tänka. Vill bara inte äta. Äckligt.
Ångesten gräver i mig dag efter dag och det enda som hjälper är min pojke, cigg och alkohol. Ibland fina vänner också, om jag är på det humöret. Nu ska jag träffa två tjejkompisar. Gå och shoppa. Noll lust men vad gör man, ensamheten är hundra gånger värre.
Vet att ingen orkar läsa men behöver skriva. Hejdå.