Ångestångestångest

Min fina pojke sov hos mig igår och det var så underbart att få vara nära varandra hela natten. Han höll på att få en panikångestattack men jag lyckades lugna ner honom och det gick över ganska kvickt. Han hade inte med sina mediciner, mycket bra jobbat eller nej. Goda nyheter: mina föräldrar älskar honom. Dåliga nyheter: han ska bo på internat i fyra år och kan bara ses på helgen antar jag. Det kommer vara jävla jobbigt.

Jag älskar honom så otroligt mycket, trots att vi träffades första gången för 2.5 veckor sedan. Men det känns speciellt det här. Det är annorlunda denna gången. Jag kände direkt när vi började prata att det var en speciell connection mellan oss, och jag hade rätt. Jag vill vara med honom jämt, hela tiden. Kunna hjälpa honom när han mår dåligt och själv må bra av att vara nära honom. Men det går ju inte, när man bor långt ifrån och har fullt upp med skola och skit.

Jobbet går bättre nu, inte roligt men jag börjar lära mig.

Jag har så mycket ångest idag. Har skakat i hela kroppen sedan i eftermiddags. Jag kunde inte vara inne så jag gick ut en sväng med vovven, och nu sitter jag i gräset och röker min sista cigg och andas. Känns lite bättre.

Kommentera här: