Allting löser sig.
Efter vi somnat med armarna runt varandra vaknade jag efter två timmar av att pojken vände sig och lade sig vid mina fötter, smsade och var helt tyst. Frågade vad han höll på med, om han inte skulle sova. Han sa att det var för varmt. Jag vaknade till hela tiden tills vi gick upp vid tio. Han rörde mig inte, sa inte ett ord. Förr låg vi alltid och mös i timmar innan vi gick upp ur sängen. Tog bussen, fick en snabb kyss och vi mumlade "hejdå". Jag bröt ihop fullständigt, grät på stationen, grät hemma, funderade på att ta livet av mig, ångesten var så hög. Åt för första gången sedan lördags kväll, några skedar glass. Började gråta i duschen så jag spydde upp det direkt efter.
Sedan åkte jag till Lund och träffade två av mina bästa tjejkompisar. En av dem har nyss gjort slut med sin pojkvän, men de har massa problem fortfarande. Vi satt och pratade hela kvällen, rökte massor, drack öl och vin och cider. Det hjälpte så otroligt mycket. Jag älskar dem så mycket.
Har nyss kommit hem, och känner mig okej för första gången på en vecka. Jag känner att om min pojkvän vill göra slut, så får vi göra det. Jag ska invänta sms från honom. Om han inte skrivit på onsdag eller torsdag så ska jag ringa honom. Säga som det är, att jag fattar att något är fel och att det är lugnt, bara han säger det. Jag klarar att han gör slut, även om det kommer göra jävligt ont. Jag tror han mår dåligt, riktigt dåligt. Kanske är det bara det, och han fortfarande vill ha mig men mår för dåligt. Oavsett så måste jag snart få veta vad det är, orkar inte med hans kylighet längre.
Snart ska jag må bra igen. Imorgon ska jag äta något. Det måste jag. Jag ska till stallet, eller gymmet. Jag ska städa, jag ska bara röka lite grann, inte dricka alkohol, träffa en annan fin vän. Jag ska må bra igen, det ska jag och det jävligt snart.
I natt ska jag sova. Inte ännu men snart.