All of my days are blending into one lonely night.
Inatt var bland de värsta nätterna i mitt liv än så länge, om man ser till måendet. Mina sår ser förjävliga ut och svider nu, ångrar dem så mycket. Blodiga lakan, vinfläckar på golvet och cigarettaska i fönsterkarmen. Helt jävla underbart. Konversationen med min pojkvän igår, efter att inte ha pratat sedan onsdag morgon då jag åkte hem efter att ha sovit där och han skulle jobba:
23:57 jag: Sover du?<3
00:31 han: nää<3
00:49 jag: förlåt kan jag ringa dig eller är jag världens jobbigaste då?<3
00:52 han: kan inte<3
00:57 han: just say what you wanna say<3
01:16 jag: förlåt e ba så jobbig orkar inte nåt alls längre skjut mig<3
01:19 jag: wow låter sjuk i huvät med ja
01: 26 han: what<3
01:31 jag: vad göru?<3
01:32 han: snackar med en kille från norge, du då?<3
01:37 jag: vet inte<3
Sedan svarade han inget mer. När jag skickat första smset och inte fick något svar tänkte jag att han somnat, och att det var väl okej. Men när han svarar efter så lång tid? Då började jag gråta av ilska och besvikelse. Varför smsade han inte mig på hela dagen? Förut smsade han flera gånger per dag, sa att han saknade mig osv. Jag mådde så sjukt sjukt sjukt dåligt och han dissade mig totalt för sin kompis. Han borde väl fattat när jag skrev "förlåt e ba så jobbig orkar inte nåt alls skjut mig" hur kan man inte fatta? Dessutom ringer jag i princip aldrig honom så han borde fattat att det verkligen var brådskande. Korta jävla svar också. Som att han inte ville prata med mig eller inte orkade svara. Trots att vi inte pratat alls på 1.5 dygn. Och när jag svarade på vad jag gjorde, jo då satt jag i fönstret och rökte, torkade såren, lyssnade på musik, drack vin och grät. Men varför i helvete kunde han ba inte svara något litet innan han somnade? Eller i alla fall nu imorse när han förmodligen gick upp och skulle till jobbet? Blir så jävla arg. Han har nyss sagt att han saknat mig otroligt mycket och att det var ett under att han klarade sig utan mig i tre veckor. Vad beror detta på? Det skulle kunna vara så att han är rädd att vara jobbig eller inte vet vad han ska säga, han är lite så att då svarar han bara inte. Eller så mår han piss själv och orkade inte.
Nu står valet mellan att 1. invänta svar till ikväll och om han inte smsat vid 01:00 ungefär, ringa honom och fråga rakt ut what's up varför smsar du inte varför hör du inte av dig överhuvudtaget eller 2. bara vänta på att han smsar nästa gång (men tänk om han känner samma sak och bara väntar på att jag ska skriva? SKulle vara så sjukt pinsamt och konstigt). Kanske köra nummer 1 men vänta till imorgon natt istället för bara idag. Jag vet ju inte vad han håller på med. Kanske känns för despo att ringa redan inatt. Men jag hoppas för guds skull att han smsar så jag slipper allt detta. Jag vill bara att han ska vara här hos mig, han är min drog, mitt lugnande, det enda trygga just nu förutom alkohol och cigg. Vet inte vad jag gör utan honom, orkar inte vara ensam. Måste vara stark. Han kanske förstår snart, om jag inte hör av mig. Är ändå arg på honom för att han bara dissar. Det gör så jävla ont. Speciellt i kombination med all denna jävulska ångest som bara existerar utan anledning. Hatar det så jävla mycket.