I love to sleep because I pretend that I'm dead

Panikångest igår kväll efter häng med mycket (men väldigt trevligt) folk. Vaknade med enorm ångest, blev lugnad av pojkvännen. Träffade ett par av hans vänner, fest på gång i eftermiddags. Ångsten blev för stark och jag åkte hem. Inte ofta jag tackar nej till sprit, men jag hade verkligen inte klarat det. Bröt ihop fullständigt på tåget, grät och skakade och ville dö.
Var hemma efter två timmars tågåk, vid sjutiden. Ringde mamma som inte var hemma, hon försökte trösta mig. Låg och kollade serier och försökte hålla mig lugn, tills mamma kom hem och tvingade i mig lite mat. Knappt ätit någonting sedan i torsdags. Ett par mackor under hela helgen, och nu en veggoburgare och lite grönsaker. Allt smakar äckligt. Inget matsug eller hunger. Endast ångest och ledsenhet.

Nu rinner tårarna igen och jag kan inte stoppa det, vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara försvinna från denna värld. Vill aldrig mer röra mig ur sängen, vill bara ligga här och dö. Fönstret ser lockande ut, men jag vet att det bara kommer sluta med ett par brytna ben. Tågrälsen är nog bättre.

Ska ta mig samman och ringa en av mina bästa vänner. Han kanske kan lugna mig en gnutta.

Kommentera här: