You are the reason I'm smiling when there's nothing to smile about

Pratade en timme med min fina. Även om vi pratar om allt och ingenting så spelar det ingen roll, vi pratar i alla fall. När jag ligger i sängen med hans tröja som snuttefilt (ja så töntig är jag) och hans röst i telefonen, då kan jag ändå andas lite lättare.

Jag säger inte att han löser alla mina problem, för det kan ingen göra åt mig, det måste jag göra själv. Men han lättar på bördan en aning. Lite enklare att andas, lite lättare tryck över bröstet, lite mindre klump i magen, lite mindre känsla av total hopplöshet.

Nu ska jag sova, det förtjänar jag.

Kommentera här: