It's my own cheating heart that makes me cry

Så otroligt mycket plugg. Noll ork.
Jag vet att jag måste. Jag vet att jag kan detta bara jag försöker. Jag vet att jag skulle kunna få högsta betyg i det mesta bara jag kämpade lite. Men det GÅR INTE.
Tar fram böckerna, anteckningarna, öppnar uppgiften på datorn. Sätter fingrarna mot tangenterna: och där tar det stopp. Läser samma meningar om och om igen, det bara rinner ut ur hjärnan igen. Skriver ett par ord, oförståeliga ord jag raderar lika fort. Startar dokumentären jag hade i uppgift att prata om, kommer på mig själv med att ligga och stirra in i skärmen utan att märka vad som händer i filmen. Startar om filmen från början, samma sak upprepar sig om och om igen tills jag slänger ihop datorn och stirrar i taket. Tar fram matteboken på lektionen, försöker lyssna på genomgången. Inser efter en stund att jag inte fattar ett skit, tar upp pennan och sitter och ritar små figurer över hela mitt block. Bestämmer mig för att räkna själv, kommer på att jag inte förstår någonting, sitter och stirrar i boken och tänker på döden.
 
Ungefär sådär ser mina dagar ut just nu. Allt känns så jobbigt. Att kliva upp ur sängen är en plåga. Ont i kroppen, antagligen efter alla idiotiska obehagliga mardrömmar och därav spända muskler. Vaknar upp från mina drömmar nästan varje natt. Ibland blir jag jagad för jag gjort något dumt, ibland gör jag slut med min pojkvän, ibland måste jag döda någon, ibland är mina vänner arga på mig, ibland blir jag påkommen av mina föräldrar med något hemligt. Det värsta är att de är så otroligt verkliga. Alltid mina favoritpersoner det kretsar runt. När jag äntligen vaknar upp vet jag inte om det är sant eller ej, ofta är ångesten enorm och jag vaknar gråtandes.
 
Ännu en vecka har gått och snart är det jullov och då är min mattekurs över och jag kommer inte klara den det har jag insett nu och jag vill inte fira jul med min familj och jag vill inte köpa massor julklappar och jag vill inte ha massor lediga dagar där alla vänner är iväg och jag vill inte ha vårtermin och jag vill inte att tiden ska gå så fort och jag vill inte fylla 18 och jag vill inte vara tvungen att ta hand om mig själv helt och jag vill inte må dåligt och jag vill inte leva mer.

Kommentera här: