I can't drown my demons they know how to swim

Lördag. Spenderade hela dagen under täckena med min pojkvän och massor film. Jag grät och skakade av ångest hela kvällen. Han höll om mig, sa att allt skulle bli bra. Jag undrar fortfarande när. Allt har varit för dåligt för länge nu.

Söndag. Vi såg film och hade ångest fram till eftermiddagen. Ett kort besök i staden blev det. Vi köpte chips och cigaretter. Han lämnade mig med en kyss och orden jag älskar dig. Jag gick hem i mörkret, med lyktstolparnas sken som bländade i ögonen. Cigarettröken som steg mot skyn. En bil körde förbi, dubbelt så fort som vägskyltarna tillät. Jag blundade. Föreställde mig hur jag kastade mig framför bilen tillräckligt sent för att det skulle vara för sent för den att stanna. Det hade varit så skönt. Känna smärtan när benen i kroppen krossas. Men jag stod emot, jag stod kvar i vägkanten och grät. Försökte tänka på min pojke, på mina vänner. Men jag är så tom. Tårarna rinner jämt och jag kan inte stoppa det. Tankarna på döden kommer oftare och mer övertygande än på länge. Men än är jag kvar.

Kommentera här: